Vi använder cookies för att förbättra användbarheten på vår webbplats och göra våra online-tjänster mer relevanta för dig. Genom att fortsätta surfa på vår webbplats godkänner du vårt användande av cookies.

Intresserad av att bli kund?

Klicka här och fyll i formuläret!

Assistansreformen

I början av 1993 överlämnade regeringen proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade till riksdagen. Motivet för att genomföra en lag om individinriktade rättigheter var att förändra det faktum att människor med omfattande funktionsnedsättning hade sämre levnadsvillkor än andra. En av de rättigheter som föreslogs i propositionen, som till stora delar byggde på förslagen från Handikapputredningen, var rätten till personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assistans. En, med undantag för Nydemokraterna, enhällig riksdag beslutade att anta propositionen och rätten till personlig assistans infördes från den 1januari 1994.  Under de år som förflutit sedan dess har reglerna för personlig assistans varit föremål för en del ändringar. Undersökningar har visat att assistansersättningen når rätt målgrupp och att personer som får assistans ges stora möjligheter att leva ett aktivt och självständigt liv.

Vem har rätt till personlig assistans?

Rätten till personlig assistans finns inskriven i 9 § 2 LSS, lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Kommunen har ett basansvar för den personliga assistansen men stat och kommun har ett delat finansiellt ansvar. Statens ansvarstagande regleras från den 1 januari 2011 i socialförsäkringsbalken (SFB). Tidigare var statens ansvarstagande reglerat i lag (1993:389) om assistansersättning, LASS.

Personer som tillhör personkretsen och har ett grundläggande behov (behov av assistans för att kunna inta måltider, klä på och klä av sig, personlig hygien, kommunicera med andra eller som har behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om personen med funktionsnedsättningen) som är större än 20 timmar per vecka och som inte får sina behov tillgodosedda på annat sätt, har rätt till biträde av personlig assistent enligt 9 § 2 LSS och, om de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka, assistansersättning enligt socialförsäkringsballcen (SFB). Assistansersättning är ett statligt bidrag till kostnader för personlig assistans. Frågor om assistansersättning handläggs av Försäkringskassan (48 kap. 5 § SFB).

Försäkringskassan finansierar den del av assistansen som överstiger de första 20 timmarna. Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.

Om det grundläggande behovet är 20 timmar eller lägre per vecka är det kommunen som enligt LSS är ansvarig myndighet. Kommunen ska, när den beviljar antal timmar personlig assistans, även ta med behov av assistans för andra personliga behov utöver de grundläggande behoven. Den som beviljas personlig assistans genom kommunen kan också erhålla insatsen i form av ekonomisk ersättning.

Till utformning och storlek bör den ekonomiska ersättningen från kommunen följa samma principer som tillämpas av Försäkringskassan. Kommunens skyldighet att, om den inte själv tillhandahåller den personliga assistansen, ge ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för assistans ska utgå från de verkliga kostnaderna för insatsen. Med skäliga kostnader avses i förarbeten till lagen samma slags kostnader som i LASS (jfr prop 1992/93:159 sid 175). Det schablonbelopp som årligen fastställs av regeringen kan därför tjäna till viss ledning vid bedömningen av kostnademas skälighet.

Vad är assistansersättning?

Assistansersättning är ett statligt bidrag till kostnader för personlig assistans. Frågor om assistansersättning handläggs av Försäkringskassan (48 kap. 5 § SFB). Assistansersättningen betalas ut till den assistansberättigade som sedan själv kan anställa personliga assistenter eller mot ersättning anlita en kommun eller annan som arbetsgivare för dessa. Assistansersättningen ska användas till assistentemas lönekostnader eller till de avgifter som kommunen eller någon annan som svarar för insatsen debiterar. Rätten att välja arbetsgivare har tillkommit för att tillförsäkra enskilda assistansberättigade självbestämmande och avgörande inflytande över utformning och innehåll i den egna assistansen. 

Om den enskilde önskar ha någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med som personlig assistent måste en fristående assistansanordnare eller kommunen vara arbetsgivare för den som utför assistansen. Den assistansberättigade kan även välja att ha flera olika arbetsgivare för sin assistans. Den administrativa begränsning som finns är att Försäkringkassan, enligt RAR (Riksförsäkringsverkets allmänna råd) 2002:6 till 11 § förordningen om assistansersättning, endast bör betala ut ersättning till en person eller verksamhet. Om det inte är till den assistansberättigade sker utbetalningen normalt till den assistansanordnare som administrerar huvudparten av beviljade assistanstimmar.

Vilket inflytande har den assistansberättigade över hur assistansersättningen används?

Från och med den 1 juli 2008 lämnas assistansersättning endast under förutsättning att den används för köp av assistans från en annan fysisk eller juridisk person (= en assistansanordnare) eller för kostnader den assistansberättigade har för att själv som arbetsgivare avlöna sina personliga assistenter. Assistansersättningen som en anordnare får i betalning av den assistansberättigade blir anordnarens egna pengar och alltså intäkter i den egna verksamheten. Det förhindrar inte att anordnaren arbetar med individuell redovisning och att den assistansberättigade ska ha ett stort inflytande över hur den egna assistansersättningen fördelas/budgeteras. Oavsett vilket inflytande den assistansberättigade ges över hur assistansersättningen fördelas bör det framgå klart av det avtal som tecknas mellan brukaren och anordnaren (se kap 2 och bilaga 2.A) vilket bestämmande brukaren har över assistansens utformning.

Som vägledning när den assistansberättigade söker förhöjd ersättning har Försäkringskassan i RAR 2002:6 till 51 kap. 11 § SFB angett att lönekostnader och andra anställningsförmåner lämpligen bör svara för 87 procent av timbeloppet och övriga kostnader för 13 procent. Försäkringskassan betonar dock att förhållandena kan variera mycket från individ till individ.

En assistansberättigad som väljer att själv vara egen arbetsgivare för sina personliga assistenter får från den 1 juli 2008 inte göra någon vinst utan ett eventuellt överskott ska självmant återredovisas och betalas tillbaka till Försäkringskassan efter varje avräkningsperiod

Hur får beviljade timmar användas?

Den assistansberättigade beviljas ett antal timmar från kommunen eller Försäkringskassan och kan därefter använda dessa timmar efter det behov som finns. Det är naturligt att behovet inte alltid stämmer överens med det som uppgavs i utredningen. Den assistansberättigade kan själv bestämma när på dygnet hon eller han behöver assistans. Flexibiliteten påverkas bland annat av hur de personliga assistentema är schemalagda. Om den assistansberättigade har ett stort behov av flexibilitet kanske inte alla timmar ska schemaläggas. Det innebär samtidigt en större grad av otrygghet då det inte går att garantera assistans på timmar som inte är sehemalagda. Den assistansberättigade bör ges möjlighet att själv besluta över hur detta ska balanseras.

Det finns normalt ingen anledning för myndigheterna att utreda hur den assistansberättigade väljer att använda sina assistanstimmar på dygnet, eller om timmar som beviljats tas ut som jourtimmar. Om användandet av assistanstimmar regelbundet skiljer sig från vad som sades i utredningen är det däremot troligt att det tas upp vid en omprövning.

Ibland kan den assistansberättigade vilja att den personliga assistenten lämnar arbetsplatsen trots att assistenten är schemalagd. Det bör överenskommas mellan anordnare och den assistansberättigade i vilken omfattning detta kan ske eftersom de timmar som assistenten inte arbetar inte får redovisas som lämnad assistans till Försäkringskassan.

Assistanskostnader

Assistansersättningen ska ersätta de merkostnader den enskilde bar för att hon eller han har personliga assistenter närvarande i sitt hem ock/eller vid olika aktiviteter, s k assistansomkostnader. Assistansersättningen är däremot inte avsedd att täcka de merkostnad.er den enskilde har för att honlhan har en funktionsnedsättning. För dessa merkostnader kan handikappersättning eller vårdbidrag, som båda utgår från Försäkringskassan, sökas. DER har tagit fram en ehecklista som kan användas vid ansökan om handikappersättning. Den finns på DHRs bemsida, www.dhr.se. FUB bar tagit fram en liknande checklista för ansökan om vårdbidrag. Den finns på FUBs hemsida, www.fub.se.

Bli kund

Är du intresserad av att bli kund?

Klicka här